Har ni tänkt på en sak? Vad man än gör bli man smutskastad eller totalt hafflad. Spelar ingen roll hur mycket du än ler, hur mycket du än skrattar, hur snäll du än är. Ingenting av det spelar någon roll. Du kommer alltid att försöka bli nertryckt av folk. Folk kommer alltid försöka hitta felet på dig, det kommer alltid finnas folk som ser ner på dig. Dom där fittorna som hänger i stan, dom kommer alltid att kolla snett på dig. Men vem bestämmer spelreglerna? Ska inte jag bli lika mycket accsepterad som alla andra, bara för att jag väljer att inte se ut som alla andra? Det finns ingen som är perfekt, men jag visste inte att det fanns en viss gräns på smink. Som jag har sagt så många gånger förut, att idag är det sminket och kläderna som avgör vem man är som person, enligt eran mening! Det är så jävla fel, och jag blir så jävla trött. Ta chansen att lära känna mig istället för att klanka ner på hur jag sminkar mig, kalla mig fjortis eller hora för den delen. Lixom sätt en gräns!

Att försöka fly från verkligheten, att försöka hitta sig själv igen. Efter allt som hänt, efter all ångest och panikskräck! Att känna sig utfryst från familj och vänner. Men men kämpar vidare för att man har ett litet hopp inom sig ett hopp om att få lyckas en dag. Man känner sig svag, och man vill bara lämna allt. Man känner sig så liten och ensam. Min egna skugga jagar mig och flåsar mig i nacken. Det gör så ont att se botten, när jag varit där allt för många gånger. Jag kämpar, och varför jag skriver det här inlägget är för att jag vet att det finns så många där ute som känner precis som jag, som har det värre än vad jag har det. Att sparka på någon som redan ligger ner, det är nog det fegaste någon kan göra.. Men fortsätt sparka, tills jag ruttnat bort. Jag kan inte bry mig, för jag finns inte.. Jag har försvunnit för så längesedan. Jag vet att man ställer frågan till sig själv någongång " varför finns jag " Man halkar ner i den där djupa depressionen, och ångesten isolerar en helt och hållet. Man slutar gå till skolan, ja.. vissa för slutar till och med att äta. Men att killen man var kär i är dum i huvet, ska inte du drabbas. Jag vet att vi alla någon gång får uppleva den känslan, från att vara pirrig imagen, till ett brustet hjärta på bara några sekunder.  Säg mig? Är inte det den värsta känslan du vet? Är inte ett brustet hjärta värre än två brutna ben.

- Men tveka aldrig darling!
Stå upp, och visa att du är stark, gråt inte för någon som inte skulle göra samma sak för dig. Du är värld så mycket bättre. Livet är tufft ibland, och vi alla går igenom saker som vi tycker är skit jobbiga.. Man sitter nätter för nätter och bara gråter. Folk kommer alltid försöka trycka ner er, på ett eller annat sätt. Men det är bara ren avundsjuka! Folk som kallar dig som tjej, hora, bitch, fitta, osv. Är för att dom sitter bakom din dataskärm ihopp om att få lite bättre självförtroende igenom att klanka ner på andra. Ja.. Visst jag har själv varit där. Jag har också stått på plattan och knutan och skrikit hora, fitta och sånna saker. Men det lutar bara tillbaka på en själv. När man står där med ciggen i handen och tror att man har den största respekten och spottar ut massa fula ord till folk, så till sist så vänder allting och dom ger igen!

Men för att det finns avundsjuka fittor som vill trycka ner dig, sånna som lever för att klanka ner på andra för att dom tror på något sätt att dom mår bättre av det, så är det dom sista du ska ta åt dig av. Jag blir nästan kommenterad varje dag! Jag försöker att ta åt mig, men det är inte så jävla lätt. Men jag står upp för mig själv,
det är något dom aldrig skulle våga göra! Jag vet att det samtidigt kan vara svårt att gå vidare.. Men man måste försöka! Ge livet en chans, bara du vill så lyckas du jag vet det! Även fast det är svårt att glömma & bara gå vidare.. Ingen är perfekt, isåfall skulle jag vilja träffa den personen!

va bara tvungen&sskriiva av mig liite..


att ni alltid ska trycka ner andra.