shit. jag känner att detta kommer bli en skitdag. en sån dag som man börjar gråta för minsta lilla som händer.
som till exempel att det aldrig har varit så jobbigt att alexander är borta som det är nu. jag orkar, för vår skull. men jag själv, om det bara skulle vara för min skull, då skulle jag gett upp för länge sen. du får inte försvinna för mig för då har jag ingenting kvar. kompisarna jag har är bara låtsaskompisar. de vet ingenting om mitt riktiga jag. för jag har inte velat släppa in dom så nära inpå. den enda som inte är en låtsaskompis är du, men jag vet inte om du vet hur jag är egentligen. så jag vet inte om du har sett mitt riktiga jag heller. men annars kommer du snart få göra det. för det är inget jag klarar av att dölja.
skriver av mig mer senare.


' visst, du kanske tycker att bilden är rolig, men varje gång jag ser den
trycks jag ner lite till, snart kommer jag vara tvungen att börja om på botten
igen. jag orkar inte det. '