Jag kom att tänka på, att det var väldigt längesen jag kände något sånt här. Kanske var det längesen jag kände något över huvud taget för det blir alltid enklare så. Om man bara stänger av allt och ler. Även för en själv. Det är det bästa jag någonsin lärde mig att göra, trots att man får lite bakslag ibland är det värt det för man slipper tänka på sådant som är jobbigt och svider galet länge. Jag gör hellre så. Ignorerar länge, länge och sen kanske får lite tillbaka. Men vad gör det. Det går lika fort över igen. Och det var ett tag sen jag tänkte tankar som de här, men jag är säker på att de försvinner igen. Fast det vill jag inte egentligen. Jag vill ha kvar dem men få likadana tankar om mig från den jag vill ha det ifrån. Vill ha mitt liv på mitt vis. Det är enklare att vara själv men roligare att inte vara det. Man lever bara en gång får man höra. Mm. Så är det kanske men vad ska jag göra åt det. Det är fel person och jag får inte och då kvittar det hur mycket jag vill. Har man lovat har man lovat. Hur jobbigt det än är. Det är inte min sak att bestämma vem jag ska tänka på. Inte i det här läget. Vill bara få samma tankar tillbaka. Enklare då. Jag vill bara om han också vill. Fast det vill han inte. För han vet inte om mig. Eller jo lite men inte så. Jag är en i mängden och det är så det kommer vara sen också. Så jag kan nog sluta tänka. Stänga av för det är enklare så.