jag förstår inte. du säger att du stöttar mig genom allt, men sen när det verkligen kommer ett tillfälle då jag behöver hjälp. då skiter du i det istället. säger att vi bara ska gå förbi varandra och bara säga hej, sen gå vidare. jag förstår ärligt talat inte vad poängen är med det. jag gör fan inte det. du säger att det är så jävla synd om dig och att du alltid har haft det värst. men du kan fan inte förstå att alla andra kanske inte heller har det så lätt. du säger att det jag har varit med om inte ens går att mäta med det du har varit med om. men en sak ska du veta. du har ingen aning om vad jag har varit med om. du bara gissar dig till saker. kommer på falska saker som fan inte ens stämmer. du skulle skydda mig sa du. men nu är det visst dig det är synd om. enligt dig i alla fall. visst din pappa är död. men vad kan jag göra mer än att stötta dig? nejuste. inget. så om du vill ha mig som vän får du fan kämpa lite. inte bara ta saker för givet. jag har fan inte heller haft det så jävla lätt som du säger. tror inte det är någon ungdom som haft det 100 % lätt hela livet. utan alla har sina problem. vissa mer eller mindre. men du får fan ta och ge dig snart. snart fimpar jag dig som kompis.

hellre inga vänner alls än sådana som snackar skit om en.