jag älskar hur du ser på mig men ibland känns det som att jag bara är där,
som att du inte bryr dig och bara har mig för att liksom,
för att det är status bland dina kompisar att ha flickvän.

som att jag inte betyder något eller att jag kanske bara finns där,
det känns som att jag inte kan visa min rätta sida med dig och att jag är någon annan än jag egentligen är, som att du ogillar mig för den jag verkligen är.
som att du hoppas att jag ska se ut som jag gör i din fantasi.

du får fan ta och skärpa till dig,
för varför ska jag vara tillsammans med någon som inte gillar mig för den jag är,
utan bara försöker ändra på mig?

jag är amanda sandell roos,
jag är mig själv och vill inte vara någon annan.
jag älskar mig själv för den jag är & önskar att du gjorde det med.

jag älskar dig men hatar att du inte låter mig vara mig själv,
som när jag grät i fredags så sket du i det,
du bara låg där och kollade på mig,
sen till slut efter kanske 30 min så kom du & sa att jag skulle komma och lägga mig,
du säger att jag är söt fastän jag vet att du bara säger det för att vara snäll,
du säger "hellre vara ärlig än att ljuga för dig" ,
men när man ljuger och säger " jomen du är lika snygg som audrina patrige" eller "jag älskar när du är så söt men ändå inte vet hur man gör detta" så är det fan okej,
jag blir gladare av det än att du säger "nej du är fulare än audrina patrige" eller "jag hatar att du inte kan något".
det säger sig självt.

så snälla, älska mig för den jag är.