ikväll är en sådan kväll då man bara vill bli av med allting. alla meningar som bildas i huvudet, alla funderinga och alla frågor. jag har svårt för att förstå mig på mänsligheten, varför vi gör si och så, varför man sårar dem man har närmast hjärtat och samtidigt hur man kan älska någon som sårar en och gör en besviken, varför stannar man kvar hos sådana? varför är vi alltid ute efter det vi inte bör göra, när det kan sårar alla andra runt omkring en och man är så väl medveten om det.

dessutom undrar jag varför man alltid ber om råd från sina vänner när man ändå inte tänkt att följa dem, hur många gånger har man inte fått höra ''vad var det jag sa?'', man gör alltid motsatsen till det man inte bör göra och jag kan nästan sitta och flina åt hur jag alltid panikringer moa när det är någonting, hur hon talar om för mig vad som vore bäst och jag lovar alltid att göra så. ändå så gör jag nästan aldrig det, stänger av hjärnan och följer magkänslan och ännu en gång ringer man för att det gått åt helvete.

just nu förvånas jag ännu en gång över hur jag kan sitta och fundera över sånt här en hel kväll. ibland tror jag att mitt huvud ska sprängas, förstår inte riktigt hur allting jag kommer på får plats där. det ända jag vet är att det knappt finns några rätt och fel längre, respekten och alla fel, sjunker bara, människor sjunker i mina ögon och jag sjunker själv i mina ögon samtidigt som man inser vilka man bör hälla nära och vilka inte, samtidigt som man lär sig utav allt det här fast ändå inte för vi om det igen och igen tills vi har tröttnat. sålänge vi vinglar runt på eksjös gator kommer vi nog aldrig bli kloka.